Nedräkningen har börjat. Om några veckor har vi klarat av tolv hela år i skolbänken. När vi började spelades Crazy frog i våra MP3-spelare och vår matematiska värld rasade när fröken gick igenom liggande stolen. Med åren har det blivit allt tuffare men vi fixade det till slut och snart är det upp till oss själva vad som ska hända med livet. För många är den närmaste tiden blandad med skräck och rädsla medan andra enbart känner glädje och lättnad över att allting nu är över. För en del kommer skolåren vara en härlig resa att se tillbaka på medan den för andra har varit en evighet i motvind. Oavsett tiden som varit så funderar vi nog alla över tiden vi har framför oss. Vad händer nu?
Jag har alltid varit otroligt hemkär. Jag tillhör inte kategorin som under min uppväxt och mina tonår har hatat Piteå och planerat att ta första flyg härifrån. Snart är tiden inne för de som alltid velat, men för mig är det inte en självklarhet. Vilket kanske gör att jag idag skiljer mig från mängden. Vad vet jag?
Bland mina vänner finns det många planer på att jobba utomlands, utbilda sig till advokat i USA eller jobba som au pair för djur ute på savannen. Jag älskar att resa men ser gärna att mina drömmar uppfylls här bland min familj, min släkt och mina vänner som jag håller otroligt kära.
För tillfället snurrar mina tankar runt sjuksköterskeutbildningen på Luleå tekniska universitet, och sedan vidare till barnmorska. Var tiden kommer att ta mig har jag ingen aning om, det är heller inget jag spekulerar i. Det viktiga för mig är att jag lever det liv jag själv vill leva och gör allt som jag tycker är roligt.
Så när vi den 17 juni springer ut ur Strömbackas byggnad för sista gången med studentmössan i högsta hugg, framför vimlet av stolta och rörda föräldrar, så glöm inte att vara stolt du också. Om det inte vore för dig själv så skulle du inte stå där. För nu har du faktiskt tagit studenten. FY FAN VAD DU ÄR BRA!!!
Malin Isaksson
