Jag är en person som tror mycket på personlig utveckling. Att följa sina drömmar, tro på sig själv och att våga vara den personen man strävar efter att bli. Varje dag försöker jag förbättra något med mig för att bli den bästa versionen av mig själv som jag bara kan bli. Snart är det ett nytt år och alla inlägg om folks nyårslöften börjar rulla in. Jag har aldrig satt ett nyårslöfte för mig själv, för hur lång tid ska det egentligen ta att skapa en skillnad för sig själv?
Ska man verkligen säga att man ska göra något, för att sen ge upp efter två veckor? Så som man gjorde 2017, men även 2016, 2015, 2014 och så många år innan. Säga att man ska börja träna, somna tidigare, göra sina läxor men istället ligga hemma och äta massa skit, vara uppe på nätterna och skita i skolan? Livet är inte menat för att man ska leva under den nivån man kan komma upp till. Det är bland det farligaste man kan göra i livet. Att vara feg, inte våga ta det där klivet för att komma upp ett steg på trappan. Att sikta för lågt. Om ni kollar upp så ser ni ett tak. Det är ert första kliv. Många stannar där, för man ser ju inte längre. Ni ser inte vad som finns ovanför. Men sanningen är att ovanför det här taket finns ett oändligt avstånd för hur långt ni kan gå. Man måste bara se längre än vad det här taket räcker. Var inte så bekväma av er. Jag vet att alla ni har styrkan och kraften att ta er ur den bekväma zonen och börja sträcka er högre. Nästa år ska vi kliva ut ur den bekväma zonen. För det är vad ni är rädda för, som håller er tillbaka från att nå upp till rymden.
Ni kommer falla på vägen. Ni kommer misslyckas, ge upp om era drömmar och tycka att allt är meningslöst. Ni kommer undra varför ni ens försökte. Jag ska lära er en sak, att något av det viktigaste jag lärde mig det här året, är att misslyckas är bland det viktigaste man kan göra. Utan mina misslyckanden hade jag inte vågat ta nästa steg. Man kanske tar fel steg hundra gånger, men för varje gång kommer man lite närmre den rätta vägen. Alla kommer kantas med stress, ångest och tider där man bara vill släppa allt man har och ge upp. Ingen kommer undan det. Men smärta är livet, och livet är en gåva. Så slösa inte bort det.
Så vi skiter i nyårslöftet. Vad vi ska göra, från och med nu, är att vi ska göra ett livslöfte. Vi ska vara vi till det fullaste vi kan. Just nu, finns det någon i sjukhuset som önskar att den personen hade samma möjlighet som vi har idag. Och jag kan lova er att den personen ångrar så många beslut i livet som inte togs, drömmar som inte kämpades för och zoner som den inte vågade kliva ut ur. Kan ni tänka er hur det känns, att ligga där och veta att man inte har levt på riktigt? Den personen ångrar inte det den gjorde, utan det den inte gjorde. Risker den inte tog. Vill ni verkligen säga ”jag önskar att jag hade gjort det här”? Jag vet inte mycket, men jag vet att vartenda en av er har ett syfte på den här jorden. Vet ni inte vad det är, är det dags att ta reda på det. Det är dags att vakna. Någon dag kommer vi alla dö, men inte alla kommer leva.
/Sissela Höglund
