Har du någon gång blivit förälskad i en fiktiv karaktär och frågat dig själv varför din verkliga partner inte kan vara så underbar? Att romantisera kärlek och förhållanden är något de allra flesta gör och är i princip oundvikligt. Sedan omkring 1750 har vi levt i en tydlig epok i kärlekens historia som vi kan kalla romantiken. Det är en intellektuell och spirituell rörelse som har haft en katastrofal påverkan på vanliga människors förmåga att leda framgångsrika emotionella liv.
Storslagna kärlekslåtar, Disney och Nicholas Sparks har alla bidragit till de höga förväntningarna vi har på vår framtida partner. Att sänka sina krav betyder såklart inte att man ska nöja sig med den första medelmåttiga person man träffar, men den ouppnåeliga idén om perfektion är det som stoppar oss från att känna riktig lycka och tillfredsställelse i våra relationer. Vi måste verkligen lära oss att kärlek inte är som på film, men kan vara bra ändå. Till och med bättre.
”Om det är äkta, kommer det vara lätt”. Nope. Att skapa riktiga, meningsfulla förhållanden kräver arbete. Romantiken har gett oss idén om att den rätta partnern måste förstå oss helt och hållet, helst utan att vi behöver säga någonting alls, men man måste vara villig att verkligen lära känna sin partner – deras speciella eller underliga vanor, hur de bearbetar känslor, uttrycker kärlek, etc. Det kommer att uppstå hinder och saker man inte håller med om, och för att ta sig igenom dessa motgångar på ett hälsosamt sätt, krävs det att man kommunicerar sina känslor till varandra och öppet berättar vad man känner.
”Att inte kunna ta ett ’nej’ är normalt och helt okej”. Kommer du ihåg den där scenen från The Notebook där Noah frågade om Allie ville dansa och hon avvisade honom, så han lämnade henne ifred? Inte? Det är för att det aldrig hände. Istället för att acceptera hennes nej, tänkte Noah att det skulle vara ”romantiskt” att hänga från ett pariserhjul, medan han hotade att släppa taget om Allie inte ändrade sig.
Ställ inte för höga krav på din drömpartner
Föreställ dig att någon du avvisat var så fast besluten att få din uppmärksamhet. Det skulle inte vara lika gulligt som Sparks tänkte, eller hur? Förmodligen inte. Den nivån av beslutsamhet betyder inte att man är förblindad av åtrå, utan betyder bara att man inte respekterar ens gränser. Hela grejen är obehaglig och manipulativ, och vi måste sluta romantisera detta. Ett nej är ett nej.
Jag skulle nog se mig själv lite som en hopplös romantiker, så jag är definitivt skyldig till den romantisering som har klistrat sig fast i våra sinnen sedan 1750-talet. ”Tänk om allt kunde vara så underbart i verkligheten som på film?” Vi måste verkligen sluta hålla fast vid det tankesättet.
Nästa gång du ser en romantisk film, läser en bok eller lyssnar på en episk kärlekslåt, kom ihåg att inte dras med i dessa orealistiska idéer om vad kärlek egentligen är och hur förhållanden egentligen ska vara. Ställ inte för höga krav på din drömpartner, eller dig själv för den delen. Verkligheten är bra, just för att den går upp och ner och inte är perfekt. Den är till och med bättre, för den är i bästa fall äkta och genuin, vilket fiktion aldrig kan vara, även om den försökte.
Text och bild: Frida Sandström
